Historien om fattighuset i Trulstorp

  

Förr i världen, när man blev gammal och överlät sin gård till en son eller dotter eller sålde den, togs undantag. Man skulle bo kvar på gården eller i en vid sidan om inredd lägenhet samt erhålla vissa varor och tjänster.

Andra blev inackorderade hos någon. En del blev till och med bortauktionerade för en låg slant och fick hjälpa till med vad de kunde göra.

På 1860-talet blev det lag att man skulle ordna åldringsvården för de mest hjälpbehövande. Enligt kommunalstämmans protokoll den 2 december 1892 heter det: ”Efter en lugn och saklig diskussion beslöts enhälligt i överensstämmelse med kommitterades förslag att en fattiggård omfattande cirka 30-40 tunnland god jord skulle inköpas och där uppföras för ändamålet lämpliga och solida byggnader, samt anskaffa inre och yttre inventarier. Lån stort nog att täcka kostnaderna skulle upptagas.”

Till föreståndare för kommungården utsågs Bengt P. Svensson från Ränneslöv och hans hustru Elise. Bengts årslön var 225 kronor samt, om han skötte sig bra, en extra dusör om 25 kronor.

Byggande av ålderdomshem och ekonomibyggnader tog fart och blev färdiga för inflyttning den 1 november 1894.

1902 tillträdde Lina och Johan Bengtsson som föreståndarpar för åldringsvården och lantbrukets skötsel. Dessa skötte gården som om det vore deras egen och aldrig några klagomål hördes. Åldringarna trivdes. De kände sig hemma i sn vardagliga miljö. De var alla från landsbygden och hade arbetat med jordbruk hela sitt liv. Hade de lust fick de gärna hjälpa till med varjehanda göromål. Där var en stor trädgård och här kunde de förströ sig eller taga sig en vilostund på en soffa. Talade man med någon pensionär så förstod man att de följde med utvecklingen på gården såväl i stallet som på åkern. Om de ej själva var ute och såg verksamheten så talade Johan eller Lina om det för någon så talade de om det för varandra.

Här har vårdats många under de 70 år som ålderdomshemmet fanns i Trulstorp. Det var meningen att inga barn skulle bo på hemmet, men på 1920-30 talen var det ett tiotal barn och det var vanligt att fyra-fem gick i Mellby skola.

1938 övertog dottern Anna och mågen John Johansson skötseln. Anna född 1897 hade hjälpt till på hemmet sedan sin barndom. Hon liksom sin mor skötte om de gamla på ett berömvärt sätt. Konrad, en son till Johan och Lina, var behjäplig på gården tills han gifte sig 1938 och flyttade till Hishult.

Tiderna förändras och åldringar fick inte längre vårdas på sådana hem som var i sambruk med jordbruk. Hemmet började också bli omodernt. Nytt hem byggdes på Fridhem dit pensionärerna flyttade 1964. Gården blev överflödig och såldes på offentlig auktion i mars 1964 till Allan Larsson, Värestorp, Ränneslöv, samt hans maka Elsa född Andersson.